En flygblogg till

Jag hade flyglektion i lördags igen. Egentligen hade jag en redan i början av förra veckan, men jag ställde in den. Har så mycket på jobbet nu, saker som kräver fokus och jag ville inte stressa igenom en flyglektion och ha tankarna på annat. Det var nog ett bra beslut. Så hade jag laddat till max inför lördagens lektion. Vi skulle gå igenom bedömningslandning och nödlandning igen och jag ville känna på och öva stall och vikning. Lördag morgon var molnbasen 1 500 ft, dvs alldeles för låg för att öva stall och vikning. Så vi körde trafikvarvet och landningar, också med tanke på att det var fem veckor sedan jag flög sist.

Och det kändes.

Lyfta är ju ingen konst. Starten går utan problem, det är bara att gasa och lyfta – måste vara mer noga med att ligga rätt på vingarna men det är godkänt i alla fall.

Så skulle vi köra några studs och gå. Fy f-n. Åt helvete. Jag hittade inte 1 m ovan banan för att flyta ut i tid. Allting går bra, klaff, motorvarv, sjunk, över tröskeln, men det är de sista momenten i utflytning och sättning som jag bara inte klarade av i lördags. Sex landningar körde jag. Inte en enda satte jag. Och så mådde jag illa. Fick tipset om ingefärskapslar, så det tog jag på morgonen. Men det hjälpte ju inte. Jag mådde ju lika illa för det. Så när jag låg på medvinden för den sjätte landningen sa jag till min lärare, att jag tar den här så är det fullstopp sen. Mådde pest.

Och det var så nedslående, jag gick och funderade på flygeriet i allmänhet och landningar i synnerhet hela lördagen sen och större delen av söndagen. Så svårt. Att det ska vara så svårt.

Pratade med min lärare efteråt. Flyg oftare! sa han. Så bokade vi in fem lektioner fem veckor framåt. Kan inte säga så mycket mer, sa han. Öva. Flyg oftare. Pratade med en annan flygkompis, som flyger kommersiellt och som är flyglärare också. Han sa samma sak. Och han sa också Det löser sig, det klarar du.

Så jag gör väl det. Kanske behöver bakslag ibland för att komma igen med större kraft och mer jävlar anamma. För igår kände jag energin komma tillbaka igen. Fredag em flyger jag nästa gång, då j-lar. Då ska det bli flyga av, på riktigt!

Funderar också en del på hur allting ska kombineras i livet. Det har varit så otroligt mycket på jobbet nu i vår, så många aktiviteter att ta hand om och genomföra, så många möten och så många personer jag har måst träffa – och alla trådar att knyta ihop som följer med det. Men att ha flygeriet är nog en högst nödvändig motpol till det övriga livet, familjelivet och jobblivet. Skulle ju i många fall mycket hellre sitta och må illa i ett flygplan 2000 ft ovan mark än i byråkratiska mötesrum.

Så är det. Logistik och val. Och så ska jag hinna andas emellanåt också.

Etiketter:illamående, landning, misströstan