Skip to content

En flygblogg till

PPL-aspirant, därför att det är härligt att flyga och känna att man faktiskt klarar av det.

Idag ska jag flyga långnav DK. Vi ska starta vid 1630 (UTC1430), skönt att det är sommar så att det är ljust länge.

Färdplanen ser ut som följer:

ESSL-ESKN

ESKN-ESSX

ESSX-ESSB

ESSB-ESSL

Jag har räknat och mätt, ritat på kartan och jag har lagt in färdplaner i aroweb. De är godkända och klara – bara att flyga!

Det ska bli fantastiskt spännande, jag har svårt att koncentrera mig på annat just nu. Jag är nog lite odräglig hemma, har svårt att ha fokus på här och nu – tänker mest på flygningen. Funderar på om jag kommer att bli hungrig. Funderar på om jag kommer att få hemskt ont i knäna igen. När jag flugit en timme brukar jag ha fruktansvärt ont i knäna när jag går ur planet. Vet inte varför, spänner mig väl omedvetet eller nåt. Funderar på hur det kommer att kännas att landa på en ”ny” flygplats, om jag kommer att stressa ihop i varvet. Kommer det vara mycket annan flygtrafik i området?

Jag längtar mest iväg, vill upp! Vädret ser väl ok ut, hoppas molnen håller sig borta från östra delen av Sverige idag. Hoppas jag har gjort rätt i min planering.. Får ta det med min lärare när jag kommer dit i em.

Snart!!!!

En helt fantastisk flygdag! EK-pass med en kust-nav.

Min färdplan var enligt följande: ESSL-Gistad-Söderköping-Stegeborg-St Anna-Valdemarsvik-Lilla Kalvö-Åtvidaberg-Spetsen-ESSL. Räknade på 67 min med en TAS på 95 kt, men det gick på 62 eftersom jag dels låg på 100 kt och då även hann med en extra liten sväng över Lilla Kalvö.

På Lilla Kalvö byggde min farfar (samma farfar som tog flygcertifikat för motorflyg 1943) ett fritidshus år 1963. Jag har tillbringat alla mina barndoms somrar där och vi åker dit så ofta vi kan. Det var helt fantastiskt att se ön och huset från luften nu!

Jag var supertaggad, lite nervös, men taggad. Satt och planerade igår, gick igenom det min min man (som inte var så intresserad men som lyssnade väluppfostrat utan att fatta nånting) och vaknade med en skön känsla av förväntan i magen imorse. Dagen på jobbet var turbulent som vanligt och otroligt intensiv. Min vana trogen att ha känslorna utanpå kroppen gick jag igenom min planerade flygrutt med inte en, inte två, utan fyra kollegor under dagen. De lyssnade artigt, ställde lite frågor, undrade när de fick följa med.

Högt tryck, CAVOK, 15 gr – helt perfekta förhållanden höjde förväntningarna. Cyklade iväg och var på klubben till 16 som planerat. Då blev jag jätterädd. Tänkte att jag skulle störta. Tänkte att det skulle bli fel på planet. Dessutom var något kajko med radion så jag fick köra på gpsen. Min lärare gick igenom allt så det kändes bra, dock. Och väl i planet är det ju bra. Och jag tänker inte låta min rädsla hindra mig från att göra saker.

Ringde Östgöta kontroll innan med min planerade rutt och fick klarering i telefon på 3000 ft och transponder. Så kom jag iväg. Det var 2 v sen jag flög, men det kändes helt ok. Alltså HELT ok.

Stratusmoln norrut bort över Roxen, men klart österut, mot kusten dit jag skulle. Ropade ivrigt till Saabtornet att jag skulle ut via Gistad. ”Du är inte framme än, men du kan byta frekvens.” Ooups. Har inte gått ut via Gistad förut, men det var ju bara att följa E4:an. Följde sen vattnet ända fram till Söderköping. Allt stämde med tid och riktning, det kändes så bra. Såg Stegeborg innan jag var framme och satt och funderade på hur svårt det skulle vara att hitta till St Anna. Men kyrkan låg precis där den skulle. Tiden stämde, allt flöt på. Jag satt och fotade lite, kontrollerade kartan och hade ekot i huvudet ”Sluta aldrig flyga, tappa aldrig fokus”. Och jag vill verkligen inte flyga vilse igen, jag kollade sjöar och vägar och samhällen hela tiden.

Från St Anna såg jag inte Valdemarsvik, men valdemarsviken går in ganska långt, så jag tog sikte på den. Hittade ”Vika” sen också, utan problem. Det var lite turbulens, fastän jag låg på nästan 3000 ft. Lite pirr i magen, men det gick bra.

Sen kom utmaningen att hitta till vårt lantställe, Lilla Kalvö. När vi åker bil dit tar det som bäst 1 h och 15 min. Jag kan den vägen i sömnen, jag har åkte den 1000 gånger. Men som bekant ser allt annorlunda ut från luften. Jag ropade till av lycka när jag såg bron vid Skeppsgården, Östra Eds kyrka med sin speciella kyrkspira (en båt med en bruten mast, en skärgårdskyrka) och sen följde jag bara kustlinjen fram till ”vårt” hus! Gick ner till 1600 ft, ca, ville inte gå ner för långt så att Ögt kontroll skulle tappa mig och bli oroliga. Tog en sväng och fotade för glatta livet. Tänkte att sen kom den stora utmaningen att hitta hem igen. För söder om Linköping är det SVÅRT med alla små sjöar och all skog. Dock är det ett vattensystem som går från Falerum och ända upp till Åtvidaberg, som jag följde. Och jag kunde till min glädje stämma av sjöar, vattendrag, kyrkor längs med vägen. Fantastiskt! Glömde bort att njuta på väg tillbaka, delvis också därför att jag hade solen i ögonen. Jag låg på kurs 299 ett bra tag, så solen var lite jobbig. Men det gick! När jag hade Åtvid i ryggen ropade Ögt Kontroll att jag skulle göra plané till 1600 ft mot Spetsen. Jag ropade tillbaka  och fick återigen till svar att ”..ok, men du är inte framme än..”.

Utmaningen när jag väl kommit in i Saab TMA var att hitta till Saabfältet, jag tycker alltid det är så svårt. Men DET GICK! Jag såg till att få en lång final och gjorde en bra landning med alla åtgärder. Glömde stänga förgasarvärme sista delen av finalen, men wtf. Landade bra och taxade fort som attan tillbaka till klubben, en annan kom in precis bakom mig.

Det är såna här dagar och upplevelser jag flyger för, som jag lever för. Helt underbart, jag känner att jag börjar behärska det här med flygeriet rätt ok. 🙂

Jag pratade med min chef idag. Jag har ju ett vanligt jobb också, ett jobb som byråkrat. Jag är en stolt medarbetare inom Linköpings kommun, nämligen. Jobbar med kommunikation gentemot våra fina medborgare. ”Vad vill du egentligen, Johanna?” sa hon. Och det är en mycket befogad fråga. 

För vad vill jag. Egentligen?

Jag har världens roligaste jobb. Jag får finnas med och bygga broar, skapa dialoger mellan beslutsfattare och medborgare, bidra till en samhällsnytta och jag känner verkligen att jag är med i processen att utveckla vår stad. Känns fint. 

I den här processen ser jag flera parametrar som spelar in. Det handlar om hur budskapet formuleras, vilket utseende eller paketering det får, vem som förmedlar det och hur det tas emot. En klassisk kommunikationsmodell, se t ex Shannon-Weaver från 1947 (=anledningen till att jag valde att arbeta med kommunikation till att börja med!). Men i den här processen finns ett brus. Ett otroligt viktigt och imposerande brus som vi som deltar i processen som aktiva parter måste ta hänsyn till och åtminstone vara medvetna om. Det handlar om vilken kulturell kontext vi befinner oss i, vilket socialt sammanhang vi har vuxit upp i och vilket kulturellt arv vi har med oss i avkodningen av budskapet. Så jag har det senaste året valt att studera religionsvetenskap. 

Så kan en amatörpsykolog koppla ihop min fobi för fåglar (eller snarare fläppet som uppstår när de slår med vingarna), flygningen och religionsstudierna. 

Min chef sade: ”Du söker människan.”

Så, vad vill jag egentligen? Allting hänger ju samman, hela livet består av en rad tillfälligheter som vi utifrån våra egna förutsättningar och egen drivkraft väljer att forma till någonting som skapar mening för oss själva, för vår egen individ. 

Eller? 

Varför flyger jag? 

Vet inte. Har inget behov av att grotta i det heller. Men det är ju intressant att fundera på: Varför flyger jag? Varför flyger du? Frihet, kanske någon säger. Coolt. 

Jag har aldrig känt mig så stark som när jag flög själv första gången. 

Och det är nog det som är svaret på varför: Därför att jag kan. Helt enkelt. Jag kan. Och jag är så stark i tron på mig själv att jag gör om det. Och jag levererar varje gång (hittills i alla fall.. )

Det är kanske det jag vill, mrs Kommunala Boss. Växa och fortsätta känna mig stark i mig själv. 

Ska fundera på det. Vi har möte nästa vecka då vi ska titta på min utvecklingsplan. ”Kan kommunen sponsra med flygtimmar, det gör de på Saab? Nähä, inte det..” 

Jag skrev MET-provet för några veckor sen och klarade det! Det riktiga provet, alltså, för Luftis. Kändes bra, nu är jag på gång! Jag flög förra veckan också, TMA-rundan, EK. Jag var lite nervös för navigeringen, eftersom jag sumpade den i julas. Men nu var jag taggad till max, kollade riktning, räknade tid. Jag ringde Östgötakontroll och fick ok på min färdplan och sen bar det av. Hovetorp, Kättilstad kyrka, Tranås (en lång sträcka, kändes knepigt!), Mjölby, Borensberg, Roxenbaden och så Östra Harg åter till Saab. När jag kom till Hovetorp och bytte till Östgötakontroll tänkte jag att jag via telefon redan hade fått klarering till 3000 ft, men jag skulle tydligen anropa först ändå innan jag gick upp. Så var jag osäker och gjorde det som jag skulle gjort sist (när jag flög vilse): jag bad om hjälp med en positionsbestämning. Och jag var vid Vassen vilket var vad jag trodde. Hittade till min glädje till Kättilstad (sjösystemet söder om Linköping är jätteknepigt att navigera över) och tog sikte västerut, mot Tranås. Jublade när jag såg Sommen – det såg precis ut som på kartan! Varenda udde och vik kunde jag stämma av.

163595_10151410980533014_2005441808_n

När jag flög förbi Malexander kyrka sade jag högt JIPPEE, jag gjorde det! Sen var det en barnlek att navigera resten. Tranås låg så fint vid Sommen och med så klar och fin luft som det var förra måndagen såg jag mina hållpunkter på rad efter varandra på mina 3000 ft: Boxholm, Mjölby, Skänninge och så långt, långt där borta Boren och Roxen. Jag satt och njöt av utsikten den sista halvtimmen, fotade lite och funderade på hur jag skulle gå in via Östra Harg. Östgötakontroll ropade på mig strax innan Roxenbaden och sa jag kunde gå ner till 1500 och lämna via Östra Harg. Så gjorde jag det. Sen blev det trickigt, och antagligen var det väl stress o så, för jag tyckte inte jag såg banan när jag skulle. Så drev jag av lite oplanerat och kom in på baslinjen till bana 11 lite snabbt. En lång baslinje, och plötsligt befann jag mig över Cloetta Center. Landningen blev väl sådär, det är någonting jag definitivt måste öva på när jag ska flyga imorgon igen.

Men jag klara’t.

All credd till mig.

20130308-195158.jpg

20130308-195211.jpg

20130308-195221.jpg

20130308-195231.jpg

20130308-195244.jpg
Dåligt väder och ont om tid – tre veckor sen jag flög sist. Men idag!! EK, ut via Östra Harg, till roxenbaden och till Boxholm. Sen samma sträcka hem igen. Hittade rätt, kändes bra. Blev stökigt i varvet, men jag satte landningen.

Skrev skolprov för MET idag, fick 75% å ska boka tid för skarpt prov. Nu gäller det! Nu är jag på G!

Senaste passet var ett DK-pass. Instrumentflygning. Riktigt kul och (antar jag) nyttigt! Min lärare visade på VOR Vassen och så skulle jag jaga in nålen i mitten. Andra övningar var att lägga planet rätt utifrån horisontgyro och sväng (samt höjd, såklart)

Jag har hämtat ut den svindyra inloggningen till Pexo nu i alla fall, som jag fått från Luftis efter mycket om och men. Lite strul med skolan och kommunikationen med Luftis, men nu är det gjort och jag är 5130 kr fattigare. Suck. Så nu fortsätter pluggandet. Har valt strategin att metodiskt gå igenom kurslitteraturen och nöta in allting. Riktigt NÖTA in. Har suttit med MET nu under julen (mellan alla andra bestyr i form av familjeförpliktelser och mina andra studier) och ska kika på instuderingsfrågorna nu, tänkte jag. Sen tar jag AERO tror jag. NAV tar jag parallellt, det går igen i en del andra ämnen och jag ska testa det skarpt nu nästa pass om en vecka, som är EK-NAV. Spännande! 

Det skulle ju gå så bra. Riktningen visste jag ju, efter lite strul med radion vilket ledde till en landning efter första starten och 10 min flyg, startade jag igen med siktet inställt på Hovetorp och Sektor Ören. Bytte till Östgötakontroll strax innan Hovetorp och fick kontakt med Norrköping. Sen var det det här med att flyga över ett vinterlandskap, att inte urskilja skillnaden mellan sjöar och fält. Att tänka jag ska syd-ost och flyga ost. Jag fick från Östgötakontroll ”IVARIVAR är du orienterad?” Och det var väl ungefär här jag gjorde första felet. Istället för att erkänna att jag var LOST sa jag ”Någorlunda”. Och puttrade vidare. Tänkte inte på kompassen, hade näsan i kartan. Och skämdes. 

För det var ju så fruktansvärt pinsamt. Jag har suttit och lyssnat på radiokom på youtube och rågarvat åt personer som inte vet var de är. ”IVARIVAR du får åka tillbaka mot stan” sa Östgötakontroll till slut. ”Du är vid sjön Yxningen” Jag letade och letade efter sjön men hittade den inte. ”Jag åker tillbaka” sa jag och försökte låta cool. Sen började jag fippla med kursgyrot som hade vandrat, Kompassen snurrade hej vilt och det blev bara så fel allting! Jag såg rök från en skorsten och tänkte det var värmeverket hemma. Men upptäckte sen det var Händelö utanför Norrköping. Komigen, liksom. Såg ett samhälle och tänkte det var Åtvidaberg. Men det var Söderköping. 

Inte ett rätt. 

Efter anvisningar från Östgötakontroll (vi sket i in- och utpasseringspunkter) höll jag kursen jag fick över radion. Trafikkontrollen höll också kvar mig på radion. (pinigt!!) Jag ombads rapportera när jag hade Saabfältet i sikte. Jag flög över ett litet samhälle och drog den korrekta slutsatsen att det var Linghem. Så fel ute hade jag alltså varit. SÅ FEL! Rapporterade jag såg Saab och bytte till Saabradio. Landade och skämdes ögonen ur mig när jag mötte min lärare på marken. 

Det var fler som hade lyssnat på min radiokonversation med Östgöta. Min lärare hade också pratat med dem på telefon. Alltså, kom igen. Kan det bli mer pinsamt? Jag skulle ju klara det här. Jag är ju skittuff, jag tyckte jag kunde det här. Jag hade längtat efter att få flyga iväg själv, lämna trafikvarvet och flyga ensam över landskapet. Men jag klarade inte av det. Tacksam för den lugna och förstående flygledarkillen. Försöker att inte tänka på hur alla drev med mig. För det gjorde nog ingen egentligen. Fick höra av de på marken att det är lätt hänt, svårt flyga över snölandskap, nån hade gjort liknande fel. 

Lesson learned: Ha STENKOLL på kompass och kursgyro! Och BE OM HJÄLP. 

Taggar:, , ,